Efter 40 dagars aktiv vila är det skönt med lite semester!

Semester. Det tyckte vi att vi förtjänade efter att ha flängt runt i Australien i över en månad. Så nu spenderar vi dagarna med att sova länge, äta frukost bestående av färsk frukt och smoothies, kanske njuta lite av en timmes massage för 40kr, sova lite på stranden, ta en paus från allt sovande med att äta lunch för att sedan vila middag på stranden. När det blir för jobbigt går vi de 30 metrarna upp till vår bungalow och lägger oss för eftermiddagsvila i våra prinsessängar. Efter någon timme tvingar vi oss upp, äter underbar middag i månens sken och njuter av livet. När vi sen känner oss trötta så går vi och lägger oss, och sover som stockar. Konstigt det där. Men att sova är i princip vår huvudsyssla nuförtiden, och vi gillar det starkt.

Oh, just det. Vi är i Indonesien för tillfället, på den lilla ön Gili Trawangan för att vara mer exakt, om ni undrade alltså. :)

Emmas mamma Minna har anslutit sig till oss och ska vara en del av våra äventyr helt tills vi återvänder till Oz i början av mars, så nu har jag (Elin) två virrpannor att hålla koll på. Än så länge (knock on wood) har det dock gått bra, så det ska nog inte vara några problem. :)

Emma och jag har dessutom gett oss på att försöka vara facebookfria under hela vår vistelse här, så vill ni ha kontakt så får ni maila på vanligt vis. Alternativet hade kunnat vara att höra av sig till mitt Australiensiska nr, om inte telefonen hade gått i strejk pga Indonesiens höga luftfuktighet. Jaja, sånt händer alltid mig, får väl se om jag får liv i den om några veckor när vi återvänder till Australien. :)

Kort sagt; vi har det bra.

Kärlek från Gili!

Ps. Glöm inte att kommentera och skriva om vad som händer hemma, vi känner oss lite avskärmade från världen utan facebook... ;)

Solen tar, även om det blåser

Hundvakter i ett 40-gardigt Adelaide, ja det var en stund sedan det! Om vi ska försöka sammanfatta sista 9dagarna då...

Eftersom 40+ grader varje dag kändes lite väl bra för ett par snövana vikingar, drog vi från överheta Adelaide till Perth, västkustens pärla. De första dagarna spenderade vi i Port Kennedy som ligger söder om Perth hos en kille som heter Justan. PK blev fort ett favoritställe, mycket pga av den milslånga vita sandstranden med det poolturkosa vattnet som låg bokstavligt talat ett stenskast(och nu vet inte jag hur långt Emma kan kasta en sten, men jag är ingen olympisk kulstötare om man säger så) ifrån huset där vi huserade. Förutom strandliv, hängmattehäng, god mat (Justan visade sig vara en ypperlig, om än väldigt långsam, kock) och en hel del träning(!), bjöd dessa dagar även på något så intressant som golf. Det skulle väl vara en underdrift att säga att vi är totalt ointresserade av golf i allmänhet, men när det vankas golf av detta slag så var vi inte sena att haka på för att skåda spektaklet. Jag pratar såklart om Pubgolfing, dvs en pub är ett hål. På varje hål skall en på förhand specifierad vätska intagas på så få klunkar som möjligt innan man drar vidare till nästa hål (pub). Detta ska såklart ske med golfmundering av högsta rang och gärna diverse golfutstyr som platsklubbor etc. (Det tåls att nämnas att detta var tredje året Justan och hans vänner arrangerade detta event, men varken i år eller något av de föregående åren har någon lyckats gå alla 9 hål...) Kvällen avslutades på en klubb i stan där Emma och jag demonstrerade vanlig svensk hederlig foxtrot, till alla killars stora glädje. Eller vad ska man annars kalla det när alla killar inom en 3-meters radie på ett fullt dansgolv stannar upp och står och stirrar med vidöppen mun? Detta till deras kvinnliga danspartners stora förtret. Gnuss-foxtrot FTW!
-----

Port Kennedy i all ära, vi älskade det, MEN inte visste vi vad kärlek var (tänk er DAGNY-melodin där) förrän vi kom hit, till Margaret River. Det var kärlek vid första ögonkastet, helt klart. När vi sen kom hem till våra värdar (här bor vi hos föräldrarna till en kille som vi träffade i Melbourne) Margot&Gerry var vi helt säkra på att vi hade kommit till himmelriket. Mitt ute på ett gräsfält med hoppande kängurus, ca 5km från stan, ligger Margot's och Gerry's charmiga lilla hus. Tänk er ett hus som hämtat från "Doktorn kan komma" och lägg till lite sköna väggmålningar på husets utsida, ett utomhusvardagsrum, en toalett i ett stålskjul på baksidan och ett gammalt garage ihopbyggt med en ännu äldre husvagn som tjänar som tonårsrum/gästrum där vi nu huserar. Allt är så oerhört genuint, hemtrevligt och übercharmigt att man inte ens ser de slitna delarna. VI ÄLSKAR VÅRT LIV!
Här i MR har vårt liv fått en aktiv prägel. Eftersom public transportation är en önskedröm i denna lilla stad, så får man antingen gå eller cykla. Fint sa vi och gick halvmilen in till stan för att hyra cyklar. Så de senaste dagarna har vi lagt ca 5 mil bakom cykelhjulen, paddlat kayak i 2 timmar(det var riktigt segt att paddla den sista timmen i motvind kan jag lova), gått på utomhusbio under stjärnorna på vingården någon kilometer bort, lagat mumsig mat till våra underbara värdar och hängt förvånansvärt lite i hängmattorna i det stora trädet precis utanför huset.
Gerry är förresten glasblåsare och han och Margot har en liten glas-studio nere i stan där de jobbar. Vi var inom där tidigare idag och blev helt hänförda av hans verk, helt otroligt. Attans synd att man inte kan resa runt med några stycken stora glasfat i ryggsäcken - VILL HA! Imorgon ska vi följa med in på morgonen och få vara med när Gerry jobbar, det ska bli väldigt intressant. Vill ni se Gerry's verk, leta reda på The Melting Pot Glass Studio på facebook. :)

Det var väl det för denna gång. Vi bjuder på en bild från stranden i Port Kennedy. Lägg till lite simmande delfiner i bakgrunden och ni har vår vardag. :)

Kärlek!